eaq.blogg.se

Kl 01.44 ringde alarmet imorse, dags att kliva ur den mjuka sängen för att bestiga Adams peak. Pessimisten i mig väntade det värsta, optimisten i Mackan sa "jag tror vi kommer känna att vi målade upp det värre än det egentligen var". Jag hade tyvärr rätt, här sitter vi nu med slutkörda lår, darrande vader och varsitt magras :) De små två våningar upp vi bor nu är tom för mycket idag. 5400 (ungefär, det råder delade meningar) trappsteg uppför i 7km och sedan 5400 trappsteg nerför samma väg. Vi har alltså gjort vår del av träning idag. Det tog allt som allt 8 timmar att ta sig upp och ner. Vi var ganska ensamma turister på plats idag. På helgerna är det tydligen mest infödda lankeser som besöker toppen av Sri pada för sin religions skull. Det otroliga att både små barn och äldre (+70) tog sig upp för berget, skillnaden är dock att de gör det under ett par dagar då vi passerade många sovplatser, där det erbjöds tak över huvudet och vila på vägen upp. Vi ställde oss frågan om hur många hjärtinfarkter som sker där varje år. Kan inte räcka med nån enstaka när pulsen är så hög under en längre tid när man nått såpass hög ålder. Utan tvekan var det värt slitet för upplevelsen var maximal hela vägen! :)

 

Miljön runtomkring Adams peak.